kontakt med sina känslor?

...jag behöver gå en kurs i känslohantering helt klart.

Jag har så mycket känslor i kroppen, och istället för att se dom, eller ens låssas om dom, lägger jag bara locket på och kör på med nåt projekt som dövar och överröstar tills känslorna slutar vråla, och sitter där nere i sin fängelsehåla och förhoppningsvis hungrar ihjäl...(fast dom gör ju aldrig det tyvärr)

Efter ett par månader av förtryckta inlåsta känslor, så är man ju som en spärrballong, och ångesten kommer och gör att man andas korta ytliga andetag, och har hjärtat i halsgropen,
och är på vakt ständigt;
när som helst spricker ballongen..och då blir det inte trevligt alls.

Jag vet bara inte HUR man känner eller hanterar känslor!

Allt blir bara som typ: en känsla kommer som brev i brevlådan.
skillnaden mellan ett vanligt brev och "känslobrevet" är att vanlig post öppnar man, kollar innehållet, och sen till rätt plats i hemmet.

Men mina känslor-brev, de tar jag bara och utan att ens öppna eller läsa vem det är ifrån, kastar jag det ner i nån grop.

jag vet att jag mår dåligt till ex över mina pojkar som har sin nya tillvaro i pappa-familjen varannan vecka,
ja det känns som nån kapat av mej nån arm och ben..

Detta har jag sorg över. Min familj är splittrad. Det som var mitt liv, är halvt.
Men,
eftersom det är som alla så fint säger "bra och naturligt" att barnen har pappa bla bla bla

så är det ju inget att göra åt. Och istället för att sitta och gråta över mina halvt förlorade barn, som jag VILL göra,
så kastas den känslan ner i hålan direkt. För den är ju "fel".

Jag är livrädd att starta eget,
plötsligt, att inte klara det, att jag ägnar mej åt barnsligheter, och att jag är egenkär som tror jag är så bra att jag ska kunna få nåt publicerat eller utgivet....

Jag är rädd att jag drabbats av prestationsångest,
men istället för att se känslan, gräver jag ner den med, så poff borta.

alla känslor som kommer till mig, som inte går göra nåt åt,
slänger jag direkt.

för lite tid med min sambo, saknad efter att ha egentid med honom -släng han både läser å jobbar så tid finns inte.

Arg och frustrerad över att jag börjar bli fattig, eftersom dom gjort nåt fel på af som styr utbetalningarna för men som är i nån åtgärd tills företaget är klart,
och jag har varit där två ggr och dom ber om ursäkt o säger de gjort fel,
Och allt kommer retroaktivt,
Fast det gör det aldrig så jag får gå dit igen som om man gick med fattigbössa eller nåt,
när det inte är så, om dom bara gjorde det dom skulle!
Arg, men släng i hålan, det hjälper ju inte ändå..

Så, sorg och ilska och rädsla. Bara gräv ner.

men är det inte bättre att ta i tu med känslorna och slippa vara en riskera att spricka av oro-ballong?!

tips nån??;)

Nu sova, för i morgon kommer i alla fall killarna hem hoppas jag!!